The remains of my wasted youth
Kollar på All Time Low MTV Unplugged & All Time Low - Straight to DVD, samt gråter lite. Så jävla fina och jag saknar dom så jävla hårt. Och grejen är, ni vet ju säkert redan, att det mesta enligt mig känns väldig meningslöst på ett flyktigt sätt.
Så vad jag vill säga är väl att allt det fina med pojkarna och deras musik får mig att inse att jag vill så mycket mer än det här och samtidigt håller dom mig vid liv på något oförklarligt vis. Äsch, det är en svår känsla att förstå.
Så vad jag vill säga är väl att allt det fina med pojkarna och deras musik får mig att inse att jag vill så mycket mer än det här och samtidigt håller dom mig vid liv på något oförklarligt vis. Äsch, det är en svår känsla att förstå.
