Can you fix the broken?
Så tillslut föll jag. Hela vägen tillbaks och jag landade hårt. Känslan av att ha förlorat intar återigen min kropp och inombords så skriker jag av smärta. Jag tror att jag hade glömt hur ont det gör att må såhär, att känna såhär. Skillnaden nu är väl att jag för första gången vet hur lycka kan kännas. För det var väl lycka jag kände en tid tillbaka? Vem kan egentligen svara på det. Men nu står jag här igen och det känns som om inget någonsin förändrats. Tanken på att något som borde göra mig trygg istället lämnar avtyck av tårar längs min kind känns galnare och gör ondare än någonsin förut. Återigen är jag rädd för allt, och för mig själv. För att bli lika trasig igen som hon jag en gång var.
