Att samla på ångest
Livet. Jo, jag lever fortfarande och det är väldigt mycket som händer. Men jag vet inte vad jag ska skriva egentligen för jag orkar inte förklara. Men jag vill. Jag vill skriva och jag vill berätta men jag vet inte hur. Jag har hamnat i någon form av gränsland, där inget längre spelar någon roll. Jag gråter oavbrutet fast jag inte vet varför. Paniken sköjer över kroppen och det gör så ont att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vet inte ens varför jag berättar det här. Men jag tror att jag behöver det. Ja, jag skulle kunna dö nu. Men jag är alldeles för rädd. Osammanhängande rader från mitt inre.
