Finns där som en vägg mellan mig och sanningen
Orkar inte.
Rader ur mina gamla dikter:
"Förstår ni att man tröttnar så lätt
när allt man lever för
är en dröm som ingen annan förstår,
och allt man en gång levt för
inte längre består?"
"Känslan av att vara fångad
Att känna att man borde vara
på någon helt annan plats
Men att också veta
att man är fast här
I den värld
man inte längre vill leva i..."
"För att slippa möta mitt sårade inre döljer jag de blödande såren bakom den iskalla fasad jag bär
I ett försök att glömma mig själv
väcks jag av ångesten som blottas i nattmörkrets kvävande sken
Jag orkar inte längre vara stark, för i ett desperat rop på hjälp
avslöjas min svaghet
Den svaghet som är resultatet av de sår jag alltid dolt bakom min iskalla fasad"
