Jag har blivit vald av andra det är min hemlighet, den ena saknar känsla den andra ödmjukhet
Och så förstod jag att kriget inte alls är över. Utan mer att det här bara är en början. Jag visste att det skulle bli svårt att ta sig ur mitt kaos, men jag visste inte att det skulle kännas såhär. Jag har alltid stått ensam i den här kampen, den har varit min att vinna. Men hur länge orkar man slå tillbaka mot allt det som borde vara ens eget?
Varför är jag så svår att älska? Är det min dåliga attityd, min brist på förståelse eller kanske mina ständiga misslyckanden? Själv vet jag inte ens vad jag hatar mest.
Jag önskar bara att jag inte behövde känna såhär och att jag inte behövde det här kriget.
Kommentarer
Postat av: Emelie Thörn
Du är inte ett dugg svår att älska, fina du!
Svar:
Isabella
Trackback
